Östermalmsgatan sträcker sig i en lång båge över stadsdelen och är, om inte kvarterens paradgata, så åtminstone övre Östermalms prestigemässiga pulsåder. Jag har alltid tyckt hjärtligt illa om den här delen av Stockholm. Gatorna är tysta och folktomma på kvällarna. Sekelskifteshusen signalerar makt och jag minns fortfarande med obehag de nätter för länge sedan då jag jobbade som tidningsbud i kvarteren och steg in i utsmyckade men ödsligt ekande entréer med en packe Svenska Dagbladet under armen. 
Bara vissa klara höstdagar när många lövträd brinner kan jag känna för Östermalm – sikten längs breda avenyer, ljud som färdas långt, rymd och vemod över staden. 
Det är mitten av augusti, en av de sista kvava dagarna av den första valrörelseveckan. Folk har kommit tillbaka från sina semestrar. En och annan valaffisch har dykt upp, men ännu är valrörelsen påfallande loj. Jag ser mig omkring. Där är Arkitekturhögskolan. Snart är jag på väg åt rätt håll på Östermalmsgatan: till nummer 36. Det är bara några steg dit. 
Varför har jag aldrig sökt upp den adressen tidigare? Det ligger ett stort, gult patricierhus i tre våningar från förrförra seklet på nummer 36, i hörnet av Engelbrektsgatan, ett stenkast bort från den djupgröna Humlegården. När jag får syn på fastigheten vaknar jag till i värmen. Vagt hoppas jag att det kanske ska kunna gå att stiga in i portuppgången för att se lite av byggnaden inifrån. Men det är, visar det sig, inget bostadshus längre, utan en ambassad. Romania Ambasada står det på den stora porten. Några fönster står på glänt. En ljuskrona glittrar bakom gardinerna. Suddiga röster hörs ut på gatan. 
Jag står en stund och betraktar det vackra huset. Ett antal mycket gamla syrener växer på den lilla gräsmattan framför huset, med de gröna löven hängande över trottoaren. Deras stammar är tjocka, vridna som på uråldriga olivträd. Hur gamla är de? De kan knappast ha stått där sedan huset byggdes på 1880 talet. Men de kan mycket väl ha funnits där när Olof Palme som pojke steg ut genom porten, kanske med barnflickan Margit Andersson i handen. Med ena handen öppnade hon järngrinden mot gatan, med den andra höll hon i fyraåringen Olof. 
Antingen har tiden stått stilla i nästan ett sekel på den här adressen, eller också har bara ett äldre, högborgerligt Sverige 
återvänt och gjort sig påmint mer självklart i samhällsklimatet – men nog skulle Olof och Margit kunna stiga ut, livslevande och småskrattande, när som helst, genom den där porten, ut släppta av de två portvakterskor som höll uppsikt. 

Socialnämnden har vid inspektioner 2009 kritiserat brister på tre av Caremas anläggningar. Det gäller två servicebostäder för handikappade och en daglig verksamhet för handikappade. Vid en uppföljande inspektion i höstas kvarstod flera brister. 
På serviceboendet på Kvarnberget känner sig både de som bor där och andra hyresgäster störda och otrygga. 
2009 framkom att när Carema tog över verksamheten togs nattpersonalen bort. Vid inspektionen 2010 visade det sig att Carema minskat personalen ännu mer. Carema anser att bemanningen är tillräcklig och att det räcker med att personal har beredskap hemma och kan nås på telefon. Men kommunen kräver åtgärder så att brukare och andra hyresgäster inte känner sig otrygga och störda. 
Även på Björkens servicebostad har Carema minskat bemanningen ytterligare sedan förra uppföljningen. Inte heller här finns längre personal på natten. De som bor där och deras anhörig känner sig trygga och kommunen ställer inga krav på ytterligare bemanning, Däremot tycker en av de som bor där att personalen särbehandlar och tycker inte att han/hon får vara med i gemenskapen, det vill kommunen ska utredas. 
På Slussens dagliga verksamhet finns också fortfarande brister. Mellan 2009 och 2010 har bemanningen minskat och här vill kommunen att bemanningen ska ses över så att personalen kan tillgodose alla brukares individuella behov. 
Renée Andersson säger att socialförvaltningen begärt en redogörelse från Carema om hur bristerna har åtgärdats innan dess ska kommunen har en träff med Carema och diskutera verksamheten. 

Tjänstemännen höll presskonferens i ett rum i anslutning till den numera nedlagda lasarettsmatsalen. Tryggheten för patienterna ökar och det handlar om utveckling, inte avveckling. Det var det samlade budskapet.

Det blir till ett säkrare akut omhändertagande för patienter med lungsjukdom, hjärtinfarkt och med stroke - de stora grupperna inom internmedicin - när fler åker till Falu lasarett, sade Mikael Köhler, verksamhetschef för medicinkliniken i Falun och Ludvika. 
- Oavsett om man bor fem minuter från lasarettet i Falun eller är järnbruksarbetare från Smedjebacken så får man träffa samma medicinska kompetens. Läkare som ingår i ett team och arbetar efter samma principer. 
Det är viktigt att en patient med hjärtinfarkt kommer till ett lasarett där man kan göra en ballongsprängning vid behov, det är viktigare än att snabbt ge propplösande/blodförtunnande. Det väger tyngre än att transporten till Falun kan ta 30-40 minuter, säger han. 
- Och i Falun finns numera en strokeenhet där personal med olika kompetens samlas runt patienten. Det har Socialstyrelsen efterlyst i ett antal år. 

Vad ingår i medicinjouren och vad blir kvar på Ludvika lasarett av den? 
- I dag har vi dels en medicinläkare som finns på plats på kliniken i Ludvika och dels en medicinläkare i beredskap samt tillgång till en narkosläkare som betjänar dagkirurgin dagtid. Medicinläkaren på kliniken blir kvar men de bägge andra försvinner. 
Det kommer att finnas en primärvårdsjour på akuten i Ludvika som bemannas av distriktsläkare och som medicinläkaren kan stödja, säger han.

 
Vilka patienter ska tas om hand på akuten i Ludvika? 
- I dag är det fyra patienter som kommer till akuten i Ludvika i snitt under jourtid, två på kvällstid och två nattetid. Och två har varit patienter som behövt en bedömning, säger Agneta Göransson, verksamhetschef för akuten i Falun.

 
Vem avgör om en patient ska in på akuten i Ludvika eller inte? 
- Det avgörs av personal i ambulansen och av sjukvårdsrådgivningen. 
Uppemot tio vårdplatser försvinner på medicinkliniken i Ludvika av totalt 46. Så ser arbetshypotesen ut, säger Karin Stikå-Mjöberg. 
- De här patienterna kan vi ta hand om i Falun, säger Mikael Köhler. 
När det nya vårdblocket i Falun är klart kommer medicinklinken dessutom att återgå till de 66 platser man hade tidigare mot dagens 62, säger han.

 
Landstingets tjänstemän har satt en prislapp på neddragningarna i Ludvika lasarett på totalt runt 30 miljoner? 
- Ekonomin är inte avgörande. Men det är en dyr bemanningslösning i Ludvika. Enbart medicinläkarjouren kostar 70 000 kronor i veckan, säger Sven Nilsson.

 
Är inte risken att patienter drabbas och till och med kan dö om narkosläkaren försvinner? 
- Det finns tillfällen överallt - till exempel i en skidbacke - när en narkosläkare kan rädda liv, säger Sven Nilsson. 
- Vi ska komma ihåg att narkosläkaren har en inställelsetid på 30 minuter även i Ludvika, säger Agneta Göransson. 
När det gäller narkosläkarjouren finns också arbetsmiljö- och arbetstidsdirektiv med i bilden eftersom läkaren på plats har jour nattetid och arbetar dagtid på dagkirurgen och då blir det inte alltid tillräcklig dygnsvila, sade Mikael Köhler.

Etanolinblandningen i 95-oktanig bensin kommer att öka från fem till tio procent och byta namn till E10. Forskare räknar med att det totala koldioxidutsläppen från bensinbilarna sänks med upp till 10 procent, tack vare det nya bränslet. 
Det här är efter direktiv från EU. Finland, Tyskland, Österrike och Frankrike har redan genomfört det. 
Men långt ifrån alla bilar, i Sveriges bilpark, kommer att klara övergången till E10. 
- Man vill ju inte tanka 98-oktanig, den är ju dyrare, säger Henri Stegeman som äger en Mazda 626 från 2002. 
Henri har inte hört talas om att 95-oktan försvinner förrän Dala-Demokraten påtalar det. 
Henris Mazda är en av bilarna som inte klarar av övergången till nya E10. Henri måste gå över till den dyrare 98-oktaniga bensinen. 
Sju av tio bensindrivna personbilar klarar att tankas med E10, bedömer man från bilbranschen.

Eftersom skatten på etanol är lägre än den för bensin kan priset bli något billigare. Men etanol innehåller mindre energi vilket gör att bilen kräver mer bränsle, cirka två procent. Du måste alltså tanka oftare när du använder E10. 
Kritiker till E10-bensinen menar att motorerna kan bli svårare att starta i kyla, eller inte startar alls (se artikel intill om bilar i Finland). 
- Det värsta är att vi inte får några direktiv om hur det blir, säger Jan Andersson, verkmästare på MTC-service som servar olika märken på Södra Backa i Borlänge. 
Få bilhandlare har fått information om vad som sker och vad de ska rekommendera sina kunder. 
Peter Sundqvist på Mazda fick höra det igår, Stefan Hellgren på Audi hänvisar till informationschefen på VW-group, Marcus Thomasfolk i Stockholm. 
- Vi är för lågiblandning av etanol i bensin och tycker det är ett vettigt sätt att använda etanolen på, säger Thomasfolk. 
- Vad gäller informationen om övergången vet vi att den är på gång, och håller på att gå ut till våra återförsäljare med information. Men vi vet inte vad myndigheternas plan är och exakt när övergången ska ske. Därför är det bra att ni skriver om det i dagspressen, säger Marcus Thomasfolk. 

Inte bara bilar får problem vid övergången till E10. Båtar, gräsklippare, snöslungor och fyrhjulingar drabbas också. 
I många motorer kan det nya bränslet riva loss gamla partiklar som i sin tur slammar igen munstycken. 
- För två år sedan skar ett antal motorer på grund av att en bensinmack blandat i för mycket etanol, säger Örjan Gustafsson som äger Haralds båtar i Borlänge. 
- När vi undersökte såg det ut som om man rengjort motorerna med aceton, all olja var försvunnen. Kunderna kan inte ensamma stångas mot bränslebolagen och får betala reparationerna själva, suckar Örjan. 
Örjan undrar också över är vad som händer när man ställer undan motorerna över vintern då de har bränsle kvar i tanken. 
- Risken är att du aldrig får igång dem utan en rejäl rengöring, säger han. 

Nu är Vasaloppsveckan igång. Kortvasans 30 kilometer var öppningsloppet, och totalt var det 8 192 åkare som anmält sig, och 7 024 som startade i Oxberg.
Och de fick en fin dag i spåret.
Äldste åkare var 90-årige Holger Carlsson som tog sig i mål på 3.36:
– Jag har haft jättebra skidor.

Kommer du tillbaka för att åka även nästa år?
– Det har jag inte bestämt nu. Det får vi se, säger Carlsson som åker för Karlskronaklubben Vittus.
För tolvåriga Madeleine Johansson från Sälens IF var det premiär i Kortvasan:
– Jag frågade om hon ville åka Ungdomsvasan, som är sex kilometer för åkarna i Madeleines ålder, men hon var bestämd på att hon ville åka Kortvasan. Så då hängde även jag med, berättar pappa Anders.
– Det var lite jobbigt, jag hade ont i ryggen, säger Madeleine som åkte på 3.39
– Madeleine gjorde det jättebra. Detta är ett roligt lopp att åka. Det har varit glatt humör bland åkarna i spåret. Folk har roligt, och trots att det är många åkare har det flutit på bra, säger Anders Johansson.

De borgerliga partierna lokalt i Ludvika höll igår presskonferens som kan sammanfattas i kravet på att bibehålla och helst utveckla nuvarande Ludvika lasarett. 
Solsidans vårdcentral har Ludvikas Moderater sedan länge velat flytta till lasarettet. Där är de lokala borgerliga partier inte alls eniga. C säger till exempel nej. 
Kommun- och landstingspolitiker Jan Willner (C) tog igår igen i sin mun en kontroversiell åsikt (som inte Ken Swedenborg (FFS) längre vill uttrycka): 
- Jag håller helt med åsikten att västerbergslagsbor kommer att dö efter vägen till Falun om narkosläkarfunktionen tas bort från Ludvika lasarett.

Willner tänker om ett par veckor gå upp i landstingsfullmäktige och utifrån lagt besparingsförslag, mest på sjukvården i Ludvika, kräva landstingsdirektören Karin Stikå-Mjöbergs och landstingsrådet Inga-Lill Perssons (S) avgång. Därför att Willner hävdar att de inte inser eller förstår hur mycket 30 miljoners besparing i Ludvika, på en landstingets 7,5-miljardersbudget, skulle förstöra för Ludvika. 
- Expansionen av Ludvikas arbetsmarknad samt befolkningsökningen kan avstanna om detta går igenom.

De synpunkter som Karin Stikå-Mjöberg, biträdande landstingsdirektör Sven Nilsson och medicinske experten Leif Hernefalk gav uttryck för vid presskonferens i Ludvika lasaretts gamla matsal i torsdags - bara till media - "att det handlar om utveckling, inte avveckling", att modern dagkirurgi omfattar även till exempel galloperationer och behöver backup av ett akutsjukhus (Falun och Mora) samt att ambulanstransport för lungsjuk-, stroke- och hjärtpatienter till Faluakuten innebär att alla patienter "får träffa samma medicinska kompetens" och "detta blir ett säkrare akut omhändertagande" , köper inte allianspartierna.

- Varför fick varken vi eller personalen vara med och lyssna när landstingsledningen var här? 
- Jag fanns i fastigheten och visste inte att de var där, säger Jan Willner. 
Allianspartierna ska försöka få alla partier i Ludvikas kommunfullmäktige att skriva på en manifestation för ett bevarande av nuvarande Ludvika lasarett. De uppmanar pensionärsorganisationer, invånare, köpmän och företag (helst även ABB) att kampanja för Ludvika lasarett. 
DD: Ni är inte i majoritet i landstingsfullmäktige om besparingar som nu presenterats blir majoritetens förslag? 
- Nej, några sossar måste gå med oss, säger kommun- och landstingspolitiker Håkan Frank (M), och tyvärr tror jag partipiskan kommer att vina här. 
Han tror inte på att dagkirurgin i Mora och Falun klarar även de 1 370 dagkirurgiska ingrepp som utförs i Ludvika idag, eftersom landstinget redan idag också köper operationer av andra landsting. 
- Vi håller på att göra en egen utredning från allianspartiernas sida, ett eget alternativ till Stikås besparingar.